Det är det här med att tycka en massa men inte skriva ut det, eftersom jag drabbas av omgivningens ilska. Politisk korrekthet är det. Och så tråkigt! Det är ju så mycket roligare med människor som sticker ut nästan och tycker något, även i motvind, än de där som håller med och går åt samma håll.
Om jag vågade så skulle jag skriva mycket om integrationen, Trump (där är vi kanske ganska eniga), vädret, tiggarna, relationer, svek, glädje över fel saker, besvikelser, glada nyheter. Men det törs jag inte, jag är ju mån om mina relationer. Vad jag än tycker så tycker jag fel. Men jag tycker, det kan ni ge er på!