Jo – tant är jag nog, även om det inte känns så. Pass och bilder (allra helst de som tagits utan att jag hunnit arrangera ansiktet) berättar att jag passerat den gränsen. Men att bli tant … Njä. Jag har kvinnor omkring mig som blivit den allra sämsta versionen av tanter. De har blivit oflexibla, tjatiga, rigida, fördömande, själviska och totalt självcentrerade. De ska ha det på sitt sätt eller så får omgivningen fan för det. De allra tråkigaste egenskaperna.
När man skulle kunna vara precis tvärtom.. Erfaren, lyssnande, funderande, reflekterande, generös, glad, lite modig, fri och utan fördomar. Intresserad och nyfiken. Jag hoppas innerligt att jag hör till den senare kategorin.
Men jag förbehåller mig rätten att agera trafikpolis i mina kvarter. Jag är så – SÅ – trött på alla som kör mot enkelriktat, som kör för fort och skiter i alla regler. Då kommer den riktiga tanten fram, hon som hytter med näven och ställer sig i vägen och talar om hur reglerna är. Men den tanten gillar jag, hon blir inte överkörd. Om hon inte blir överkörd.